september 2019 archive

Another day in paradise?

Det kan man fråga sig om sitt liv, vill man leva en dag i paradiset för att sedan återvända till den vanliga vardagen. Skulle inte tro att så många vill det, men innerst inne så vet vi alla att vi har det bra som vi har det.

Såg på en film på religionen förut som var så fruktansvärt gripande. Hela klassen tror jag satt och småsnyftade, dock grinade inte jag. Men hade jag varit själv och sett på det programmet eller med mina närmaste vänner så hade jag gråtit som en idiot.

Filmen/programmet handlade om självmordskliniker som finns i schweitz (stavning) tror att de låg där iaf. Aja, vi fick följa med två familjer in i deras resa mot döden skulle man milt kunna uttrycka det. Det var en gubbe på ca 60 år som hade drabbats av en sjukdom så att man tidsvis blir förlamad i hela kroppen och tillslut kan man varken prata eller äta. Han ansåg att hans sjukdom hade förvärrats så fruktansvärt snabbt att han inte ville leva mer. Han ville inte lida och han ville heller inte se sin familj lida. Han bestämde ett datum för den dagen han vill dö och den fick bli den 26 september. Hans fru och han åkte iväg till den kliniken där man avlivar folk som betalar för att dö. Han fick ligga på en säng i en lägenhet och man fick se allt när han dog. Han drack ett glas med vätska i som skulle lindra magen för någonting och en halvtimme senare så drack han ett till glas med den sövande och dödande vätskan. Man kunde verkligen se i hans ögon hur han led när han drack ur glaset. Och hans fru bara satt med honnom och höll honnom i handen tills han var död.

det jag reagerade starkt på var att dom filmade hela proceduren, från att han började dricka tills han var död. Var ingen vacker syn direkt med det var inte heller avskyvärt, döden är egentligen något som vi måste lära oss att leva med. Folk dör överallt och så kommer det alltid att vara.. Filmen var sorglig och jag vill inte se den igen, man bara led med hans fru som var så stark in i det sissta. Men när han var död så satt hon bara och gråt och försökte att se det posetiva i situationen.

Vill aldrig mer se någon dö asså. har faktiskt varit med en gång på riktigt och det är hemskt. Han som jag såg när han dog började skaka krampaktigt och blev helt stirrig och lixom kämpade sig ur sin kropp på något vis. Läskigt var det!

Nu ska jag inte sitta här mer och skriva massa, jag ska göra mig iordning lite för att sedan åka till Elin och leka med henne och Sabina. Ska bli skojsigt, visserligen ska vi bara se på film, men är iaf ändå något.

Puss,


Fatal error: Uncaught exception 'wfWAFStorageFileException' with message 'Unable to verify temporary file contents for atomic writing.' in /home/windsnu/public_html/fattamod.nu/wp-content/plugins/wordfence/vendor/wordfence/wf-waf/src/lib/storage/file.php:47 Stack trace: #0 /home/windsnu/public_html/fattamod.nu/wp-content/plugins/wordfence/vendor/wordfence/wf-waf/src/lib/storage/file.php(650): wfWAFStorageFile::atomicFilePutContents('/home/windsnu/p...', '<?php exit('Acc...') #1 [internal function]: wfWAFStorageFile->saveConfig('transient') #2 {main} thrown in /home/windsnu/public_html/fattamod.nu/wp-content/plugins/wordfence/vendor/wordfence/wf-waf/src/lib/storage/file.php on line 47